Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på, skulle jag hvarje dag tacka Gud för hvad han
gjort. Jag gör det ofta, ofta, men ibland har
modershjärtat så svårt att böja sig under den
himmelske Faderns vilja. Kanske är det för öfrigt hans
vilja och råd, att jag skall lefva så länge, att jag
får se dig lycklig och bärgad — det vore ju den
största fröjd jag kunde få på min lefnads afton,
innan jag läggs ned i graf.”-
“Nog ska’ jag försöka, mor lilla–––”
“Det vet jag nog. Starke Herren dina svaga
krafter! Men ett vill jag lägga dig på hjärtat —
öfverge aldrig för slem och vinning ditt hjärtas vän,
om du får någon — som du väl får.”
“Det skall jag aldrig, mor!” sa’ Ville allvarligt.
“Men nu ska’ vi tala litet om dig, min påg!”
“Hur har du det? Ä’ de snälla mot dig? Jag
var alltid öm om tjänarna — kanske Herren låter
dig röna ömhet af andra. Tala nu riktigt om
alltsammans för din mor! Ack, nu har du ingen, som
går och stoppar dynan om dig, se’n du har lagt
dig.”
“Nej, det får jag allt göra själf, om det skall
bli gjordt. Hur jag annars har det? ‘Han själf’ är
sträng, men rättvis är han också. Moran är snäll
och vänlig, men lite ‘noga’ af sig. ‘Rätten vill hon
göra — något så nära; rätten vill hon ha och lite
till!’ som där står i ordstäfvet. Och så är det tre
flickor — snälla allesammans fast jag ju inte så tidt
är samman med dem.”
“Nå, du stadde om dig. Fick du någon
ökning på lönen?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
