Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det är ‘Snåljoben’!”, ljöd det halfhögt från
en liten ljuslockig byting med nötbruna ögon.
Modem blef helt blek af skräck.
“Ja, det är så”, sade Jeppa, och där spelte
ett egendomligt leende kring hans läppar. “Men”,
tillade han, “ni kan väl lära er annat namn på mig
med tiden.”
“Kan du spela fiol!” sa’ den brunögde.
“Tyst pojke!” manade modern.
“Nej, men jag skulle vilja kunna det. Tycker
du om fiolspel?”
“Ja, så mycket; men jag tyckte bättre om
skolmästarens orgel, som han har inne hos sig. I går
spelade han: ‘Var hälsad, sköna morgonstund!’
för mig; jag kan den utantill.”■
“Nå, då får du sjunga den för oss i kväll
sedan!”
Och i julnatten klungo de späda barnarösteraa
så härligt. Jeppa måste vara med och sjunga.
Och då smalt den sista isen kring hans hjärta.
Den lille brunögde somnade på hans knä, och i
sömnen log han så vackert och sade halfhögt:
“Par!” under det han borrade in det burriga
huf-vudet i Jeppas tröja.
Då kastade Jeppa en lång blick på Inga, som
försänkt i djupa tankar hvarken hörde eller såg.
“Godnatt! Nu är det jag som säger dig:
gladelig jul och tröst af Herran!”
“Att du kom, var redan tröst och glädje.”
“Ja, sörj inte för de små — så länge som jag
har något, så... ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
