Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det var hennes skull”, sa1 jag ganska
oför-färadt.
“Det var en nedrig pojke att kunna ljuga inne
i sakristian för sin vördige själasörjare”, sa’
kvinnan.
“Tyst och låt honom berätta! Nåå!”
“Joooho, hon sa’, att — mina nye kläder a* af
mors varkenskjol, som ä-hä, omsydd till mihig, och
det är sa-hant, men så sa’ hon att jag inte va’
tvä-hättad i öronen, och det var osanning, för mor
gno-hodde mig en hel timma i dag.”
“Jaså”, sa’ prästen och såg förkrossande på
henne.
“Det vet den evige, allseende Guden —”
“Tig kvinna! Och stå inte och svär dig men!
Det är inte utan orsak som de kalla dig Stina
Slad-dermaska, du! Församlingen är full af oreda
genom dina historier, du! Det kan väl en åsna
begripa, att inte ett barn sätter ihop sådana historier
i Herrans helgedom, du!”
“Förlåt honom, kyrkoherde!” bad mor med
tårar i ögonen. “Han förstod inte bättre.”
“Han ska’ förstå att tiga i templet, ska’ han.
Men denna gång förlåter jag dig — det var mest
hennes fel.”
Och han lade sin hand på mitt hufvud.
Jag kände mig som en hjälte, och mor med •*—
det såg jag.
Så fick Stina sig en ny straffpredikan; vi
kysste alla enligt dåtida bruk prästen på hand, och så
bar det ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
