Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kersti och mor blefvo röda i synen och gräto af
harm. Och de kringst&ende skrattade.
Men då upphof jag min röst, efterhärmande
prästen, och sa’ 2
‘‘Tig, Stina Sladdermaska.”
Alla utbrusto i gapskratt. Stina for efter mig
för att få mig i kalufsen. Men mina ben voro för
snabba. Och jag sprang, viss att jag stukat henne.
Det var mitt första sammanträffande med
Stina. Det blef inte det sista, ty från den dagen stod
hon ärligt efter mitt argesta. Till gengäld klådde
jag hennes pojke, hvar jag kom åt honom.
• *
•
Jag stod alltid godt med prästen sedan under
min uppväxt: lätt hade jag för att läsa, och det
var han som se’n gjorde att jag fick studera oeh
blef skollärare. Men en gång sväfvade ovädret
öfver mig.
Under konfirmationstiden var det oss
naturligtvis förbjudet att bevista dansgillen eller dylika
tillställningar. Och jag var af naturen inte lagd åt
det hållet, så att jag höll mig fjärran; men om
många andra spordes det, att de smögo sig dit.
Så en kväll jag satt ute på stättan, kommo
prästens två mamseller spatserande förbi, och den ena
sporde om jag inte ville göra dem sällskap neråt
furulunden, där dansen brukade trådas på
lördags-och söndagskvällarna. Där hade kommit en ny
spelman, som skulle vara nå’nting rent extra fint
och som kunde gamla melodier och folkdanser, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
