Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Kaffe och sju sorters kakor ock pianospel*’,
sa* jag öfverlägset. “Jag blef bjuden in till
mamsellerna, som jag följde i går kväll.”
Hon gaf sig af.
Jag ropade efter henne.
“Men hälsa du din rödhårige pojke, att han
skall akta sin rygg härnäst jag får fatt i honom!”
Och nog dängde jag honom en gång se’n jag
läst mig fram, när jag råkade på honom just som
han tände eld på en myrstack.
• •
•
När jag så hade gått igenom seminariet, fick
jag alla rösterna hemma, fast jag se’n fick spörja
att Stina hade spridt ut de värsta historier om mig.
Och med tiden funderade jag på att få mig en
hustru, förstås. Det dröjde heller inte länge förr
än jag och landstingsmannens Karna blefvo
öfver-ens. Hon var fin och fager, lite pengar hade hon
också och hade varit i sta’n och lärt sig lite finare
handarbeten. Det värsta var, att hon var så tung
till humöret, och förfärligt svartsjuk: jag kunde
knappt tala med ett annat fruntimmer, utan hon
blef sur i synen. Det gjorde mig många svåra
stunder. Och inte blef det bättre för det jag talade
förstånd med henne: det halp, förstås, för ögonblicket,
men det var snart likadant igen. Jag förstod nog,
att det berodde inte så lite på att Stina hade sin
gång där i gården. Och det sa* jag Karna flera
gånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
