Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en årslång helsot, och där en liten flicka vid namn
Margareta hade att sörja för två mindre syskon —
med bannor och slag till tack — till dess en ond
bråddöd lade fadern i grafven och tvinsoten
hämtade syskonen.
Så var hon ensam.
Ensam stod hon vid altarringen och afgaf sina
konfirmationslöften. Ensam var hon, då fiolens
toner kallade ungdomens gillen. Ensam kände hon
sig på skördefesterna, dit hon med tunga
dagsverken förtjänat sitt inträde.
Så kom en tid, då hon ej stod ensam,
Själa-fienden sände skaror af frestelser — och en af dem
var nära att bli henne för mäktig, Men hon
rycktes som en brand ur elden — hon såg sveket genom
smilande anletsdrag och hörde grundtonen i
lismande smicker. Så kände hon sig dubbelt ensam.
En annan tid kom, då hon ej heller var ensam.
Vid hennes mångåriga sjukläger stod nöden, ocli
bakom honom gläntade dödsängeln på dörren. Men
han steg ej in. Framför honom trädde trons och
hoppets änglar, som talade till henne om den
rolighet, som står Quds folk tillbaka.
Hon steg opp från sjukbädden — liksom Elia
hade hon en lång väg för sig. Och nu först vardt
hon rätt ensam, ty ensam är den oförstådda, den
förbisedda, den föraktade. Men änglarna från
sjukbädden följde henne — fast ofta osedda.
Denna julafton hade hon mött en ny ängel —
kärlekens, den kristliga barmhärtighetens. Det var
som om hon aldrig vandrat ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
