Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
bokvett. En ung man ska’ vara blygsam, men inte
blyg; en blyg karl kommer ingenstans i lifvet och
tar sig ingenting ut!’
Åh. jag önskade mig tusen mil därifrån, men
för den vänliga och rara gummans skull försökte
jag följa med. Lite för mamsell Auroras skull
också, förstås, kanhända.
Där blef snart lif och lust i leken. Där
“undrades” och “gömdes ringen med förbehåll” och
lektes “du duger” och katten vete allt. Mellan
lekarna bjöds vin och äpplen och karameller och
russin och mandel. Om det nu var vinet, som satte
lif i mig, eller om de andras glädje var smittosam
— slutligen fingo de mig med. Alldeles
bortkommen gaf jag de galnaste svar i pantlekarna, och
snart hade de plockat ifrån mig både klocka och
nycklar och näsduk och allt möjligt löst jag hade
i fickorna. Hvad de hade roligt, de andra! Jag
tyckte, att det var det dummaste jag varit med om
— att mamsell Aurora kunde stå ut med att skratta
hela kvällen!
Så skulle panterna lösas. Värre timme har jag
väl aldrig haft på denna syndiga jorden — fastän
jag har tagit examen i kristendom för rektor
Wåh-lin och fått högsta betyget. Jag fick sjunga
“Gubben Noach”, “såga tie famnar ved”, “säga
artigheter och oartigheter” och katten vete, hvilka som
voro artigast.
Bland annat skulle jag “stå på hufvudet”.
Inte visste jag, att jag skulle sätta foten på ett
spik-hufvud i golfvet, utan jag gick bort och vände
benen i vädret och ref ner en liten söt vas från byrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
