Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det är så godt, att du ber våra vänner gå in och
ta’ en smörgås, gamle snackebror!”
“Käringatroll! Är du inte snäll, så tar jag och
‘plockar persilja under snön’ — jag har lärt mig
konsten skäligen bra under årens lopp ”
“Åhja, du hade anlag, far. Det var bara
öf-ningen, som felades dig!” sa1 lilla fru Aurora och
slingrade sig ur hans famn.
Så gingo vi in att rimma för gröten.
Bland det roliga, som förekom på kvällen,
minnes jag, att länsmannen också berättade en liten
kärlekshistoria.
“Kan nå’n af er”, sa’ han, “tänka sig, att jag
en gång i lifvet har tagit ett par hjärtan om hand
och skrifvit sista kapitlet i en roman, som såg rätt
motig ut?”
“Nää, sa’ vi allesamman. Det får kommissarien
berätta.”
“Jo, det var strax jag hade blifvit student och
kommit in på landskansliet. Och så hade jag fått
en veckas ledighet och visste inte hvar jag skulle
göra af mig. Så lofvade jag en gammal vän att
sitta i hans ställe på tidningsredaktionen, så att han
skulle få fara hem och klappa om sin gamla mor.
Det var förfärligt hett: staden låg i
sommar-dvala, flugorna på redaktionslokalen iddes hvar
ken flyga eller surra, och bagarens hund slog bara
upp ena ögat, när kunderna trampade honom på
tårna. Jag lade mig på soffan och ämnade ‘dra
timmerstockar’; där fanns ju ingenting i de usla
tidningarna att klippa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
