Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lille med. I allmänhet följa ju inte
prästgårdsbar-nen med på sådana fester, förrän de voro fullvuxna,
och döttrarna först när de blifvit så pass
försigkomna, att någon adjunkt kan tänkas kasta ögonen på
dem för att möjligen utse dem till blifvande maka.
Ingen hade förut sett den lilles mor mer än
mycket flyktigt — somliga inte alls. De hade bara i
Lunds Veckoblad läst annonsen om vigseln:
Truls Odongren
Adina Andersson.
Brödåkra den 30 december 1885.
oifen hon ådrog sig strax allas uppmärksamhet,
när hon började tala om lille Torkel.
“Det är inte så varmt i dag, men jag måste ta’
honom med. Åh, jag skulle inte kunna vara honom
förutan en timme, och han inte utan mig. Se, det
barnet är inte som andra barn — han och jag a*
som ett. Jag kan inte förstå, hur en mor kan lämna
sitt barn hemma och fara ifrån det, om det så bara
är på en kvart. Oooh!”
Och hon åbäkade sig värre, så att alla de andra
fruarna, som tyckte det smakade riktigt skönt att
för några timmar slippa undan sina ostämda
“äk-tenskapsfioler”1, kände sig en smula stötta i kanten.
Där var anordnad konsert i kyrkan, och dit
drog hon också den arme ungen, satt i öfversta
bänken och hyfvade den opp och ner på armarna, vare
sig nu detta skedde för att hålla honom i godt
humör eller visa den för alla de närvarande.
Emellertid behagade unge herr Torkel uppträda med en
mycket högljudd protest mot konsertgifvarna, sora
rent af fingo låta honom få ta’ ett solo, hvarefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
