Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
simmade Långörns mörka murar öfver den blanka
vattenspegeln, på Vargöns vallar och batterier lyste
gräset granngrönt och byggnadslängornas fönster
glimmade liksom blinkande rörliga ögon, när
solstrålarna träffade dem. Borta öfver Sandhamn och
Degerölandet begynte aftonen redan hänga upp sitt
dis och lät bakom sin skira slöja jakter och skutor
längst inne i Hästnässund försvinna liksom
drömfartyg utan form, färg eller fäste.
Men utmed stränderna förstärkte bergen ännu sin
röda granitfärg med en sista fångst solstrålar, träden,
som sögo förgyllningen i sig, tycktes brinna och den
röda stugan på Lotsholmen lyste som eld med sina
bländhvita knutar och fönsterposter. Allra klarast
strålade Ryska kyrkans lökkupoler högst uppe på
klippan öfver den låga Skatudden, när solen i dem
tände sina gnistrande reflexer och lät lökarnas buktiga,
gyllene ytor tindra med stora, klara stjärnors glans.
I södra hamnen, där båtar och jakter ristade upp långa,
blänkande fåror i vattnet, som under dem syntes
afgrundsdjupt när det speglade ångarnas svarta rök,
hängde de sista solstrimmorna upp sig i master och
rår utan att mer hinna ned till de gamla, tunga husen
invid torget, men svingade sig i stället öfver till
Nikolajkyrkan, som på sin jättetrappa hvälfde de
hvita kolonnraderna och blå kupolerna högt ofvanom
människors boningar. Strålarna snuddade vid
bibliotekets fina profiler, som kransades af höstens brokiga
träd; i den hopgyttrade, mörka, tunga massan af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
