Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en som hade ögon i hufvudet, att de båda gått och
förälskat sig i Rosa. Men hvem kunde icke bli kär i
Rosa, så söt och blid och älsklig som hon var med
sina strålande, blå ögon och sitt silkesfina,
guldglänsande hår? Hon hörde nog till dem som hade
»karl-tycke;» till och med den strama, fåordiga amanuensen
såg icke helt och hållet oberörd ut. — Fru Friman log:
ack ja, ungdomen . . . kärleken . . . dårskapen . . .!
Hvem Rosas tycke slutligen skulle falla på?
Hm, Greander kanske! Hur ofta hände det icke
med barndomsvänner . . . och han var nog eldfängd
af sig, det syntes på ögonen. Före hans utländska
resa talades det allmänt om att han och Emmy
Ehrendt vore förlofvade. Hur skulle det nu gå ihop
med hans tycke för Rosa? — Fru Friman såg
helt bekymrad ut. — Hon, som hade känt Greander så
länge, önskade honom allt godt. En ståtlig karl
var han: lång och bredaxlad med håret som en kort,
tät fäll öfver hufvudet och kloka, skarpa ögon långt
inne i hufvudet under de raka, svarta ögonbrynen.
Efter den utländska resan var han också fint och
modernt klädd; såg han inte ut som en riktig sprätt,
där han stod och samtalade med Rosa!
Nu var kaffet färdigt. Fru Friman bar in den
tunga brickan och skyndade att servera, ty alla hade
som vanligt bradtom att begifva sig bort.
Majorskan, som slumrat in ett ögonblick i
soffhörnet med Fox i knäet, vaknade upp och begynte
med sin vanliga distraktion sticka sockerbitar till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
