Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad hade jag inte allt kunnat uträtta med dessa
pengar, som min jord skänkte mig! Människor, djur,
jorden själf hade jag kunnat förnya. Allt hade växt
fram helt naturligt, hade växt inifrån utåt,
förkof-rats, förökats, blommat och gett rika skördar,
såsom det var skaparens mening, när han sade, att
människan skulle råda öfver jorden . . . Men den
som tänker tanken, får stå där med tomma händer.
Har inte andra skördat vinsten af mina idéer? Nöjer
sig människorna med mindre än vårt hjärtblod?
Och när de har sugit ut det, pockar de ännu på annat
och mer. Solen på himmelen begär de . . .! Aldrig
upphör deras fordringar, aldrig, förr än de själfva
står där som gäldenärer ... då sjunger de på en annan
ton. Och de som fordrar mest — märk det — de
ger minst, det är regeln!» —
»Gubben är en gammal fantast,» anmärkte
Grean-der till den nya middagsgästen, när de i tamburen
togo på sig paletåerna.
»Ja,» svarade den andra, »jag tycker mig i honom
finna en typ för det släkte, som ville bygga upp landet
genom vackra drömmar och storvulna afsikter. Hans
funderingar är en märkvärdig blandning af praktiska
förslag, som har framtiden för sig, och rena
galenskapen . . , Och,» tilläde han tankfullt, »ett offer är
han ju för lifvets stora, obegripliga tragik, som lönar
banbrytaren med martyrskapet, medan de som följer
efter får skörda äran och fördelarna.»
»Nej tack,» afböjde Greander, i det han drog sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
