Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gränslösa, alltbetvingande längtan. Hon hade
förnimmelsen af en hemlighetsfull, mäktig, osynlig kraft,
som nedärfd och bevarad under årtusenden från
släkte till släkte burit ett folk genom förtryck och
nöd öfver maktens orättvisor och våld. Och de
mörklockiga gosshufvudenas tindrande svarta ögon
påminte om främlingskapet med dess ödslighet och
vedermöda. Marias medkänsla för dem som saknade
ett hem i världen, vidgades, förstorades, den fördes
af sången och rytmen upp mot ordlösa drömmar om
ett stort hem för alla folk.
Plötsligt tystnade barnen. Med detsamma var
stämningen bruten; templet blef åter ett mörkt,
osnyggt, illaluktande rum och gossarna blefvo en
hop förvildade barn, som när timmen var slut,
skrå-lande tumlade ut. —
»Den dåliga luften därinne tröttar mig mer än
arbetet,» sade fröken Lindcrantz, när hon och Maria kommo
ned på gatan. »Hvilken olycka för dem som ständigt
måste lefva, arbeta och sofva i en sådan luft!»
till-lade hon suckande.
Maria såg hastigt upp på henne. Hon hade icke
förr gifvit akt på hur ömtåligt bräcklig den tunna
gestalten var och hur nästan onaturlig ögonens glans
i det smala, blodlösa ansiktet.
»God afton!» hälsade en röst och tilläde
omedelbart: »Hvilken smuts, hvilket otroligt kroppsligt och
andligt elände här midt ibland oss, bara några steg
från våra egna hem!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
