Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eljes hört från säkert håll, att han länge tvekade. En
gång har han till och med afböjt ett anbud.»
»Kanske! Men han är väl ärelysten som vanliga
dödliga; kanske är han något lycksökare också!»
»Nej, det är han inte! Jag känner honom sedan
gammalt. Han är en fin och nobel natur, något
vankelmodig kanhända; och en god portion fåfänga
att vilja synas och lysa kan man inte frånkänna
honom. Jag har en gång sett honom helt och hållet
bragt ur fattningen, emedan en annan och inte han
fick uppdraget att vid en medborgerlig fest, som
gafs här för en celeber främling, hålla talet till
hedersgästen. Nå, ja, herregud, alla har vi väl våra små
svagheter och brister! . , . Nej, jag antar att orsaken
till hans tvekan har varit kärleken till hans vetenskap.
Ehrendts första uppträdande som vetenskapsman var
ju utomordentligt lofvande, rent af lysande. Men han
har inte infriat löftena. Jag är öfvertygad om att
detta är hans ömtåligaste punkt. Det är de små
samhällsförhållandenas förbannelse, att faran för
begåf-ningens splittring blir stor. Man tas i anspråk på
alltför många håll. Sådant har händt och händer
alltjämt här hos oss: förmågorna är få, uppgifterna
många. Fosterlandsvännen kommer i pliktkollision,
offer kräfves . .,»
»Brännoffer eller rökoffer?» gycklade den andra.
»Du tror dig på äkta helsingforsmanér lösa alla
spörsmål med en vits,» svarade den första förargad.
»Ursäkta, men predikosjukan är också verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
