Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råd, omtalade hon, att Rosa fått en sorglig
underrättelse, som var orsaken till hennes märkvärdiga
försvinnande.
Han betraktade henne med sin skarpt forskande
blick och föreföll mycket upprörd. — Hade fröken
Rosa inga andra bekanta, hos hvilka hon kunde
sökas? Han måste ju träffa henne ännu i kväll.
Men Maria skakade på hufvudet: hon kände ingen
annan, som Rosa brukade besöka. Dock återstod
ännu den möjligheten, att det i dag varit mycket
arbete på kontoret och att Rosa blifvit sittande kvar
där, såsom det händt ett par gånger förut.
Hon började gå i riktning mot kontoret, medan
Ehrendt sade, att han måste upp till sjukhuset, där
han som medicinestuderande hade sig ombetrodd
vården af patienter. Han var väntad där af sin far,
som i kväll för sista gången, innan han lämnade sin
plats som universitetslärare, skulle göra ronden på
sjukhuset. Men så snart det bara var honom
möjligt, lofvade han återvända till fru Frimans hem för
att träffa Rosa.
Behärskad af sin fruktan för hvad som händt
systern, hade Maria förgätit att Gustaf Ehrendt
aldrig borde återse Rosa. Icke heller tänkte hon på
hvad som skulle hända, ifall de båda träffades. Till
och med hennes egna känslor för honom skymdes
af den allt uppslukande ångesten.
Rosa fanns icke på kontoret. — Hon hade icke
varit där på hela dagen, svarade principalen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
