Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Georg och det skedde bäst denna tid på dagen,
medan de flesta af inackorderingarna voro ute.
När hon kom hem, föreföll det ovanligt tomt och
tyst i huset. Denna ovanliga stillhet hade något
skrämmande med sig. Hon hörde ekot af sina egna
steg och öfverfölls af skräck jämte förnimmelsen af
att någon olycka skett och att det var sorgen, som
stirrade emot henne ur tomheten och tystnaden.
Genom hennes trötta hjärna flög tanken på att en
förfalskare brukade straffas med fängelse: tänk om
de fängslat Georg och fört bort honom!
Utan att ge sig tid att lägga af hatt och kappa,
skyndade hon till sonens rum och öppnade med
darrande händer dörren. — Å, gudskelof! där satt han
i den stora länstolen med ryggen vänd mot dörren!
»Georg!» sade hon.
Men hennes röst blef klanglös och dämpad af
ångesten öfver huru det skulle kännas för honom,
när han nu vände sig om och i hennes ansikte kunde
läsa att hon visste, hvad han gjort. — »Georg!»
upprepade hon än en gång.
Men han rörde sig icke.
Hvad låg där på golfvet vid hans fotter? En
revolver!
Hon störtade fram.
Nej! ack nej, nej! Det var ju icke sant! Hennes
gosse hade icke skjutit sig!
I vanvettig ångest böjde hon sig öfver honom och
tryckte det bleka, blodiga hufvudet mot sitt bröst. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
