Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ute på gårdsplanen syntes en liten skara
folk-skolebarn, som kommit med sin lärarinna i spetsen
för att bringa senatorn en hyllning.
Fattigdom och umbäranden hade på några af de
små gestalterna tryckt alltför tydliga märken och
några af de allra fattigaste hade kommit barfota.
Men öfver dem alla låg en egen, högtidligt stilla
värdighet. De små barnansiktena voro djupt
allvarliga, medan blickarna hängde fast vid lärarinnan,
som angaf takten. Allvaret var en del af
medvetandet om stundens betydelse och hvars och ens sträfvan
att fylla sin plikt. Och den nedgående solens stålar
förmildrade fattigdomens tecken, när den frikostigt
strödde sitt glitter öfver de Ijushåriga barnhufvudena
och svepte dem alla i sin glänsande väf af luft och ljus.
Så snart den första sången var slut, angaf
lärarinnan tonen till en ny, som strax stämdes upp.
När några sånger sjungits, blef där plötsligt tyst.
Barnen kunde icke flere och stodo och sågo förlägna
på hvarandra. Så snart värfvet var fylldt, som spännt
alla tankar och alla krafter för uppnåendet af ett
gemensamt mål och bundit alla viljor samman till
en enda stor ansträngning, blef hvar och en osäker
på sig själf och på hvad som skulle följa och hvad
som skulle göras.
Men strax därefter togs deras uppmärksamhet åter
i anspråk af något nytt. Vid det öppna fönstret stod
senator Ehrendt och tackade dem och talade om,
hvad deras sång betydde för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
