Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WISBECK
som ingenting förstått, att det inte är såna vi
skall bli.
— Ack, var lugn, svarade syster Sofi, se på
den nya kvinnan, representerad af våra unga damer
här i kretsen, hon är så frigjord och själfständig
man kan önska, men hon hatar inte mannen hon,
och har ingen ouppgjord räkning med honom. Hon
vill väcka sina sofvande systrar, men inte med ett
nyp utan med en kyss, hvilket gör henne mera
omtyckt. Sådana gamla nummer som Portman och
jag, vi är så sällsynta, så vi borde fridlysas som
strandtisteln.
— Är inte taggarna det bästa skyddet? sade
Magda impertinent.
Syster Sofi tittade ett ögonblick på den
frågande, så gick hon öfver rummet bort till Magdas
hörn och satte sig bredvid henne på en ledig plats.
— Min lilla fru, sade hon, jag har suttit och
sett på hennes ansikte hela kvällen och jag skulle
vilja veta, hvad det är för uppfattning hon
egentligen har om Portman och mig och vår generation
af ensamma gamla kvinnor? Vi är löjliga och
frånstötande och dessutom värda en smula
medlidande, inte sant, emedan vi blifvit tvungna till
ensamhet? Har min lilla vän aldrig tänkt sig att
vår ensamhet kunde vara ett ganska ståtligt offer åt
ett ideal?
Magda fann sig icke nog snabbt för att dölja
för den frågande, att detta var en alldeles okänd
syn på saken.
Syster Sofi kastade en blick bort till de andra.
Mina hade lämnat rummet, och den snälla,
hygg-40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
