Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
tusen om året. Och hon sade till mig: ack, om
jag bara inte haft ett så godt hem.
— Du kanske rent af prisar så dåliga hem,
som ditt eget?
— Dåliga hem är förträffliga, om man
öfver-lefver dem, svarade Helga. Så lär man sig veta
hut i tid.
— Jag är inte säker på, att du lärt dig det än,
sade fru Bannerman till sig själf, och förbittrad
gick hon ut och satte undan de sköna blå
druf-vorna, som voro upplagda för mellantrakteringen.
I dörren stötte hon mot Brita, men upptagen af
sin vrede mot Helga gick hon förbi dottern och
märkte icke att hennes ansikte strålade i stum extas,
märkte det lika litet som hon anade något om de
känslor, hvari hennes dotter lefvat och brunnit och
förtärt sig själf, sedan hon var litet barn.
När Helga kom hem sent på kvällen efter ett
sjukbesök fann hon Krister enligt aftal fore sig,
hon hade själf föreslagit honom att gå upp och
vänta på henne. Den halftimme han var ensam,
hade han begagnat till att se sig om i våningen, som
var anspråkslös nog, med ett litet enkelt möblemang,
utfylldt af några få ärfda gamla vackra saker. Han
betraktade böckerna på hennes hyllor, fotografierna
med kamratgrupper från sjukhusen på väggarna,
slog sig ner en stund i hennes läkarstol vid
skrif-bordet, tittade in i hennes prudentliga lilla sofrum.
Där stod på byrån jämte ett par andra ett
ungdomsporträtt af honom själf. Denna syn rörde
honom och gjorde honom samtidigt skamsen på
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
