Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WISBECK
jag handlar och känner och älskar som jag gör.
Han har gjort en kvinna af mig, och jag skall
tacka honom därför i hela mitt lif, hvad skam och
sorg jag än kan komma att lida. En dag, sade
hon med en viss sorgsen värdighet, skall du få
se, att det var jag och icke d u, som hade rätt,
ty jag skall segra med min kärlek. Jag vet, att
vi är menade för hvarandra, och det skall också
bli lyckligt för oss.
Detta var ju rena blanka vanvettet, Helgas vrede
öfvergick i medlidande.
— Jag kan nog förstå, Helga, sade Brita, och
föreföll nu stilla och lugn, att du som håller på
vår själfständighet inte skall tycka om detta. Men
när kärleken kommer till dig — hon visste icke
efteråt hur hon i den stunden vågat tala så till
Helga — då skall du se det underliga, att vår
storhet och upphöjelse ligger just i vår
förnedring för vår kärleks skull.
Helga svarade icke.
— Hon är sjuk, tänkte hon, hon är galen, något
måste göras, antingen hon vill eller ej.
— Ack, Helga, fortfor Brita med samma stilla
högtidliga vanvett i tonfallet, vi kvinnor, vi blir ju
i alla fall icke människor förrän vi får någon att
älska, vi få väl icke vara så stolta, när det gäller
att hålla kärleken kvar. Vi duger inte till så mycket
mera, allt annat kan männen så mycket bättre än
vi. Ack, Helga, säg att du förstår mig —
— Jag förstår så mycket som att vet du inte
din plikt mot dig själf, så måste du räddas från
olyckan med våld.
5. — Helsa Wisbcck. 65
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
