Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— Älskade mig, nej, det tror jag inte, men ni
var åtminstone mycket snälla, ni satt med så
uppmärksamma ansikten vända mot mig, och ibland
böjde sig hundra blonda hjässor med stora
hårrosetter ner öfver anteckningsböckerna. Det var
så roligt att se hvad det var för något, som ni
uppfattade som särskilda visdomsord, värda att skrifva
upp. Oftast en kolossal siffra eller något exempel,
men tillämpningen gick i allmänhet förbi er. Ni
flickor var alllid flitigare än pojkarna, de pratade
ibland, och värst var Alf, men det förlät jag honom,
man kan inte begära att han skulle ha respekt för
sin syster.
— Du låtsas inte veta, hur mycket Alf håller
af och beundrar dig, Helga.
— Att han håller af mig på sitt sätt en smula,
det vet jag mycket väl, svarade Helga. Men du
misstar dig mycket, om du tror att han beundrar
mig. Han ser med den nykläckta mannens hela
kritik på mig och mina åsikter. Ibland gör han
mig till och med löjlig inför mig själf.
— Är det inte till dig han kommer, när han
har snokat upp någon besynnerlig existens som
skall hjälpas?
— Jo, men det är för att han vet, att praktiskt
arbete, och att ordna för människor, det duger
jag till, men det är också det enda. Du kanske tror
att Hans beundrar mig också, när allt kommer
omkring?
— Ja, det måtte han väl göra. Hans! ropade
hon in till det andra rummet, beundrar du inte din
syster?
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
