Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
bref i tur och ordning. Hennes egna ord kommo
tillbaka till henne liksom spöken.
Det första brefvet var skrifvet den 20 december,
samma dag, som hon skickats af till Värmland,
emedan landet skall vara så bra för allting.
»Älskade, från första stund, vi blef bekanta, har
världen stått oss emot. Jag kan ej tänka eller
uthärda, att vara skild från dig, ju längre bort jag
kommer, desto svårare blir det för mig. Detta
skrifver jag i Ludvika, här skall jag vänta i två
timmar på tåget, här är så ödsligt nu och väntsalen
så dyster. Jag kan inte läsa, jag bara tänker på
dig. O, mitt hjärta är så tungt. Men säg ett ord,
så vänder jag tillbaka, jag bryr mig inte om hela
världen, blott jag får älska dig. O, säg mig bara,
att du inte öfvergifver mig. Jag vet, att du är så
bestämd, och när du sade sista gången, att om
jag gaf efter för pappa och mamma och Helga
och reste, så skulle du inte bry dig om mig mera,
så menade du det nog. Men när du får detta,
så tänk efter, det var inte så godt för mig. De
bokstafligen tvingade mig, och när man är så olycklig,
har man ingen motståndskraft. Jag rådde inte för
det. Jag skall aldrig mer göra dig emot, så långt
möjligt är.
Skrif genast är du snäll. Lunda prästgård,
Lunda. Tänk riktigt efter nu, om du kan öfvergifva
mig. Du är ju allt för mig nu, och det var du som
först väckte mina känslor för dig. Jag är inte
längre den oskyldiga flickan jag var, när du
träffade mig första gången. Om du blott ger mig ett
aldrig så aflägset hopp om framtiden, så skall jag
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
