Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
klotter, som icke var hämtadt ur Eddan eller
Ordspråksboken. Några dörrar slogos upp, hon såg
små kök, där människor rörde sig mellan
klädstreck och våta kläder, och misstänksamma blickar
öfverforo Helga, när hon passerade trapporna.
En kvinna, som stod och hängde i en dorr,
syntes mindre misstrogen än de andra, och Helga
frågade henne efter Rosa Janson.
— Här har bott så många flickor i det här
huset, svarade kvinnan, hvad skall ni just med
Rosa? Hon var mycket tjock och öfverkritad som
ett sommarfönster i ansiktet. Ögonen voro
fullkomligt tomma.
— Jag skulle lämna henne ett par böcker, sade
Helga, som trodde sig förstå, att här kunde med
tålamod upplysningar vinnas.
— Kunde inte fröken ge mig de där böckerna,
så kanske jag också kunde räddas, sade
sommarfönstret skämtsamt.
Helga fick en plötslig tanke: är detta fröken
Gunilla?
Och hon såg genast, att hon träffat rätt.
— Bry sig inte om mig, hviskade Gunilla och
kröp inåt rummet med dörren efter sig, så att endast
det valktyngda håret syntes, men gå upp så långt
ni kommer, och ring två korta och en lång, och
säg för fadren inte, att det var jag.
Helga gick en trappa högre, men stannade vid
afsatsen och såg ut genom det sönderslagna
trappfönstret. Här låg hela staden i vintersolsken
nedanför hennes fötter, strömmen glimmade, isflaken
klingade under kölarna, det låg rimfrost öfver taken.
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
