Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
låtliga, klingande sorl, som fyllde luften, påminde
dem om att de voro i landet Alltings upprinnelse.
— Nej titta, där går hon ju, ropade Magda,
Helga, vänta så vi får sällskap, Helga!
Helga stannade ett ögonblick, så att de förstodo,
att hon måste ha hört, men därpå fortsatte hon
utan att vända sig om vandringen uppför höjden.
— Sade jag inte det?
— Hvad är det nu för dumheter, visst ska
vi ha sällskap, sade Hans och satte i ännu
starkare: Helga, Helga! Men denna gång stannade
hon inte ens.
— Jag begriper mig inte på henne, utbrast
han bekymrad, jag tycker att hon borde uppskatta,
att vi kommer och rådgör oss med. henne, om
jag skall ta det här nya erbjudandet. Men när
jag lade fram det i går, så var det som om hon
inte insett hur oerhördt viktigt detta är för min
framtid.
— Hon kanske också har något viktigt att
tänka på, sade Magda.
— Hvad skulle det vara, kan du säga mig
det, giftermål kanske!
— Ja, än sen då, om det nu vore giftermål?
— Prat, det märks, att du inte känner Helga.
Kvinnosak och sådant, det är hennes lif, och hon
delar sig inte. När allt kommer omkring kanske
hon går och tänker ut en massa skäl för att jag
skall stanna vid mitt säkra brödstycke. Den där
tanken att jag möjligen skulle behöfva ge mig
ut på resor ett par år tilltalar henne visst inte.
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
