Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
— Fru Palm är så stark i teorien, sade Helga
och strök handen öfver pannan och de trötta
ögonen. Ni skulle se verkligheten. Då behöfde ni
inte oroa er öfver att de ensamma mödrarna får det
för bra.
— Nå, hur gick det med Cornelia, frågade fru
Palm hastigt.
— När Cornelia skulle börja försörja sig på egen
hand, sade hon till mig: jag önskar att jag aldrig
fått sköta Kalle, för nu kan jag inte lefva utan
honom. Men inte kan jag heller ta honom med
tillbaka till eländet och smutsen hemma och lämna
honom ensam med den elaka gubben hela dagarna,
när jag är på fabriken. — Jag skäms att säga, att
vi gjorde för Cornelia, hvad vi skulle kunna göra
för många fler, om fru Palm ville hjälpa oss, vi
skaffade henne en utväg att få ett hem med sin
lilla pojke. Hon behöfde inte återvända till
fosterföräldrarna, vi lät henne lära till strykerska och
hyrde ett rum åt henne. Nu har hon ett rum på
den nya husmodersskolan, som fru Palm visst känner
till, mot det att hon hjälper till med litet
rengöring och för resten har hon egen praktik. Det
finns ingen jag hellre skickar till en familj, där det
är sjukdom och ledsamheter, än Cornelia, nu sedan
hon blef frälsningssoldat. Hon kan ta i med hvad
som helst, och hon är glad som en fågel. Fru
Palm må säga hvad ni vill om det, men jag har
sett henne tala vid döende med en sådan
frimodighet och glädje, att det föll solsken in öfver
dödsskuggans dal.
— Hon fick alltså inte recidiv, sade fru Palm,
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
