Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
— Det är i alla fall sin mänsklighet, som Alf
har stupat på, sade Helga. Han kunde inte sätta
sig in i att en man skulle på en gång bruka och
förakta somliga kvinnor.
— Ja, och så är det hans olycksaliga
psykologiska fluga, sade Magda. Kvinnosjälen har ju
för honom ett outsägligt intresse i alla dess
manifestationer.
— Pah, sade Hans.
— Jag tror, att du, Hans, skulle ursäkta Alf
lättast, om du sett henne, sade Helga. Jag blef
verkligen slagen första gången efter metamorfosen.
Hon är nu fröken Vemod med ögonen
drömmande i blåsvarta skuggor, orsaken är ganska
prosaisk, men förälskade män inspireras helt säkert
likafullt till de skönaste dikter. Och en underbar
liten mun har den slarfvan från Glasbruksgatan.
Till och med jag, som känner dess naturliga språk,
tycker det. Dessutom representerar hon ju den
försvunna kvinnolättjan, efter hvilken männen ropar
nu för tiden. Tro mig, det barnet har kommit på
sin rätta plats i lifvet.
— Du måtte ha studerat henne noga, anmärkte
Hans torrt, medan Magda med förvåning iakttog
en oförklarlig, bitterhet hos Helga.
— Ja, det har jag, svarade Helga. Det hände
i förra veckan att hon ringde upp mig och bad
mig komma till henne, Alf var där och han var
illa bränd. Jag åkte dit, där låg Alf, han hade
fått brinnande fotogen öfver händerna, flickan satt
och höll dem i sina. Det första jag sade var
naturligtvis: tag bort händerna, Rosa, det gör dubbelt
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
