Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
hennes läggning och få henne att ägna sig åt
blomsterodling.
— Rosa skulle bli trädgårdsmästare, menar du?
sade Alf och skrattade kort. Det skulle jag vilja se.
— Ja, sade Helga, det antar jag att du inte
skulle ha något emot.
— Det är väl säkrare, sade han dystert, att jag
reser ifrån hela eländet. För när jag är här–
ja du, Helga, du är ur stånd att begripa...
— Hvarje mänsklig känsla, menar du?
— Nej, visst inte, men denna olycksaliga makt
hon har öfver mig. Jag vet väl precis hurdan
hon är, sade han lågt, men jag älskar henne. Och
det vet hon. Ibland, i sina hyggliga ögonblick, är
hon så ledsen för min skull — tänk att du skall bry
dig om den otäcka Rosa Janson, säger hon, det är
ju bara till din olycka. Hon föreslår mig att resa
bort, men om jag säger att, ja, det skall jag göra,
blir hon ursinnig.
— Nå, och skulle du kunna emigrera?
— Det är förstås skamligt att fly, sade han.
Helga smålog sorgset. Kanske hade hon väntat
något annat svar.
— Nå, men om hon skulle emigrera då,
frågade hon, om jag skulle ha någon möjlighet att
hjälpa henne?
— A, sade han, det gör hon inte. Nej, nu
skall jag gå hem till mig.
— God natt då, Alf.
— God natt, Helga, och tack skall du ha, du
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
