Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
på egen hand, det måste finnas en Gud, som
hjälper till. Men du förstår, jag ville vänta till
dess hon blef litet sötare. Tycker du inte, att hon
nu är så söt man kan bli?
— Jo, det tycker jag, svarade Helga, hvem
skall döpa henne?
— Det är en pastor i församlingen, men du,
Helga, skall vara hennes gudmor, hvad säger du
om det? Och hon skall heta, nej, vänta — Hans,
kom hit, så skall du få säga det själf.
— Jo, det är så, att vår dotter skall heta Helga,
sade Hans. Efter dig.
— En ny Helga Wisbeck, men icke min egen!
for det genom Helga.
De unga föräldrarna, som visste med sig, att
de visat Helga den största heder de förmått, höllo
sina ögon fästa på henne, ifriga att se verkan af
den nyhet de meddelat.
— En ny Helga Wisbeck.
Ofrivilligt sträckte Helga ut armarna efter
barnet, och modern lämnade henne det med ett
leende. Helga dolde en sekund ansiktet i
dopklänningens spetsar, en gränslös smärta riste henne in
till roten, detta ögonblick var ett lif, det innehöll
allt hvad hon lagt bakom sig, och allt hvad som
återstod, det innehöll den fullkomliga vissheten af
att stå under ett afgjordt öde, och den fullkomliga
insikten af hvad hon förlorat. Men ännu i detta
ögonblick var hon genom gammal träning
medveten om, hvad människorna fordrade af henne.
Hon höjde hufvudet och log mot bror och svä-
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
