Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEL" GA WISBECK
— Du pratar.
— Pratar jag? Det skall en rättskaffens brud
göra, förstår du. Gjorde inte du det? Nej, det
är sant. Ja, så mycket värre för dig. Du hörde inte
nyss du, när Brita talade om hur hon skulle hjälpa
sin man i arbetet med sångföreningar och
syföreningar, och hur hon skulle arbeta på
expeditionen vid behof.
— A, sade svärfadern, unga fruar brukar snart
nog få annat att sköta. Brita blef röd som blod,
drog sin hand ur mannens och makade slöjan för,
så att den gamla frun måste tysta på sin lättsinniga
man.
— Det står i Herrans hand, sade hon. Men
äfven denna indirekta anspelning på framtidens
möjligheter blef för mycket för bruden, hon vände
ryggen och började tala med sin mamma.
— Så det är tydligt, upprepade Alf, att hon tror
på storken.
— Kära du, svarade Magda, den, som tror på
storken, den rodnar inte. Men skall du inte ta
hand om brudgummens bröder? De sitter alla
tre inne i lusthuset och har så tråkigt som möjligt.
— Ä, de kommer väl ut, när punschen är slut,
svarade Alf. Uppriktigt sagdt, Magda, så är jag inte
i något bröllopshumör.
— Känns det lika svårt än, frågade Magda
deltagande, fast det är en hel månad sen hon reste.
Jag måste då säga dig, att något mera rörande än
hennes afsked af Helga och hennes blick, när tåget
gled ut, det har jag aldrig sett. Jag grät som en
vattenledning. Har du kanske haft bref?
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
