Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
— Magda är icke riktigt kry, svarade Helga,
men jag kan komma in, ifall det är något du
behöfver hjälp med.
Men bruden ville ingalunda vara på tu man
hand med Helga, hon fruktade något, en antydan,
kanske bara en blick, ett litet leende.
— Nej, visst inte, jag tänkte bara eftersom
Magda och jag nu inte får se hvarandra på så
lång tid.
— Gå in du, Magda, hviskade Helga, lillan
har det ju bra, kom ihåg det.
Hon mötte Alf i dörren.
— Målarinnan ber att få tala med dig, sade han.
De skall visst också resa.
— Jag har fått en idé, sade Elisabeth mycket
ifrigt, medan hon gjorde plats åt Helga bredvid
sig. Vi har ju talat så mycket om att ta ett
fosterbarn, och vi ligger just i underhandlingar med
byrån för Ensamma mödrar, men nu hör jag att
unga Wisbecks skall lämna sin lilla Helga kvar, när
de ger sig af, det skall ju vara en rar unge, kunde
inte vi ta vård om henne de här två åren de är
borta?
Hon teg och fäste sina vackra ögon frågande
på Helga.
Helga rodnade lätt.
— Det är mycket snällt af dig, Elisabeth, men
det vill jag mycket bestämt afråda er ifrån, sade
hon. På två år kommer ni att lära er älska barnet,
och så måste ni lämna det tillbaka till föräldrarna,
hur tror du det kommer att kännas?
— Ja, det har jag inte tänkt på, sade Elisa-
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
