F.V. Thorsson. En minnesskrift / 209 (1926) Author: Ivar Vennerström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsson och Axel Danielsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Ystad hade lärt sig att värdera Wessels förmåga och
arbete. Medlingen lyckades, fienderna nedlade sina vapen,
landsortsombuden voro storbelåtna och instämde med
entusiasm i ett av Thorsson utbringat
leve för den ingångna enigheten.

Bengt Lidforss.

Fjorton dagar efter
frigivningen kom Danielsson som gäst
på en fackföreningarnas fest i
vännen Thorssons stad. Han
anlände först kl. 10 på kvällen till
Arbetareföreningens stora sal,
hälsades med leverop, höll ett kort
festtal och hälsades med nya
leverop. Han var rörd över
mottagandet och skrev i Arbetet till
tack: ”Stämningen var hög men
dock värdig. En så vällyckad
sammankomst av arbetare får man sällan se. Åtminstone
kunde den närvarande gästen från cellen 73 försäkra att han
knappast i Malmö efter sin frigivning bevittnat ett sånt
storartat utbrott av en god socialdemokratisk anda bland
arbetarna.” På kvällen samlades några vänner till ett enkelt
samkväm hos ”stadens stora skräck, ’den röde skomakaren’,
som i främsta rummet förtjänar erkännande för de goda
resultat som uppnåtts i Ystad.”

Nu börjar på allvar Danielssonsperioden av Thorssons liv.
De gästade ofta varandras hem. Under sina härjarefärder
sökte sig Thorsson gärna in i lejonets Malmökula, och
mången timme låg den olärde skomakaren och lyssnade
hypnotiserad, när Axel Danielssons och Bengt Lidforss’ geniala
andar tumlade kring i vetenskapens och teorins högsta
rymder, dit han hade svårt att följa dem. Och svårmodet och
pessimismen, som lade djupare mörker över Danielssons ädla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>