F.V. Thorsson. En minnesskrift / 314 (1926) Author: Ivar Vennerström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sista resan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Begravningståget lämnar lasarettet.

några rosor vinka tillbaka. Det var icke många torra ögon
i tåget den första maj. Gamle Thor var icke alls förstämd
eller upprörd, då han satt däruppe i sjukrummet och mönstrade
det gamla gardet. Doktor Biörklund, som var inne hela
tiden, har berättat, att demonstrationen tvärtom piggade upp
honom. Han satt där och myste och kände igen gamla vänner
och de framtågande grupperna och deras samlingstecken.
De, som höllo på att brista samman, voro doktorn och mor
Anna, som ju båda voro behärskade av den tanken, att det
var gamle Thors sista majfest.

Ännu ett par vänner, med vilka han nära samarbetat, fingo
tala med honom, statsminister Sandler, som så länge och
troget delat hans arbetsbörda i finansdepartementet och
sedan i skilda regeringar, och ecklesiastikministern Olof
Olsson, som sedan sin ungdomstid varit förenad med Thorsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>