Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tänker, kanske clet kommer den dag,
min hustru hon önskar hon vore
i världen ej till. Doek önskar ej jag
att någon de tidender båre
från Danmark till mig nordost i fjällen i bojor.
Efter mörkt väder yppar solen sig
och skin över världen så vida.
Ej bliver det fängslet evinnerlig,
vi skulle jag sörja och kvida?
Jag föres väl bort men icke till mörksens bojor.
Så befaller jag Gud min överhet kär,
ja, Sverige, mitt fosterland kära,
samt liten och stor som därinne är.
Gud ville dem alla beskära
frid, glädje och ro och mig tröst i mina bojor.
Bedja vill jag både gammal och ung
som jag har varit till hinder.
Förlåter min brist! Den börda görs tung
som ökas och icke görs minder.
Jag önskar eder gott nordost från fjällen ur bojor.
Aldrig är någon tid dagen så lång,
till oss vill ju aftonen falla.
Den ena rätter den andras gång,
vi äro dock människor alla.
Jag önskar eder gott nordost från fjällen ur bojor.
Ropa högt min själ, ty nu är det tid.
Lit ej på människor flere!
Hav i der och ånger, mot satan strid,
tro ingen i världene mera.
Gud tröste min själ nordost i fjällen i bojor.
Nu börjas min sorg, nu gråter min vän,
nu le mina fiender alla.
Herre min Gud, du lever ju än,
dig vill jag trolig påkalla.
Du frälsar mig hem nordost från fjällen ur bojor.
(Sverker Ek)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
