Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Brefwet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dimma öfwer hela Naturen omkring mig, och
min Caracter, — så ofta, gode Gud! genom
plågsamma känslors tårar nedtryckt —
återtog med tilgift åt mitt öde, en friare flygt,
under det mit hjerta genomströmmades af den
renaste människokärlek. För at njuta denna
sällhet så mycket längre, war jag genast
willig at följa min Wärds förslag at fortsätta
Promenaden til et granskap, där en Famille
bodde hwars Husfader talte Engelska, och
såsom han yttrade sig, war den lustigaste buss
i hela landet. Til bewis därpå anförde han
under hjertligaste skratt, åtskilliga Anecdoter
om honom.
Jag wandrade ännu försänkt uti denna
traktens wilda skönheter, där det höga ofta
omärkligt smälte in i det wackra, och såleds
gaf de til en punkt smärtesamt hopträngda
känslor en friare rymd, då wi inträdde i det
omtalta huset, det största jag ännu här på
orten hade sett. Jag blef presenterad för en
talrik Famille, men Herrn i huset, af hwars
munterhet wi i synnerhet hade låfwat oss så
mycket nöje; war icke hemma. Lieutenanten
såg sig fördenskuld nödgad at wara tolk af
wåra ömsesidiga höflighets-betygelser.
Öfwersättningen tycktes i sanning icke wara den
bästa, men miner och åtbörder ärsatte bristen
tämeligen. Flickorna woro ganska eldiga, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
