Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vän med Jeanlin. Förvånad, kväfde Catherine sitt skratt i örat på Zacharie:
hvad nu då? Gaf sig Bouteloup inte ens tid att vänta, tills mannen hade gått?
I grufbyn började nu ljusen att släckas. Den sista ytterdörren slogs igen,
alla sofvo åter, hustrur och småbarn togo en blund på nytt, nerkrupna i de
nu rymligare sängarna. Och från den mörka byn bort till det pustande
Voreux gick under stormilarna ett långsamt tåg af skuggor, det var
kolarbe-tarne, som voro på väg till sitt arbete, de vaggade med axlarna och visste
inte rätt, hvar de skulle göra af armarna, utan höllo dem i kors öfver bröstet;
»elddonet» på ryggen gjorde, att de alla sågo ut att ha en puckel. Klädda
i tunna lärftskläder, skälfde de af köld, utan att därför skynda på stegen,
kringspridda längs vägen och trampande som en boskapshjord.
III.
Etienne, som till sist hade gått ned från slaggberget, hade hunnit fram
till Voreux; alla de, han vände sig till med fråga, om det funnes något arbete,
ruskade på hufvudet, men sade till honom att vänta, tills öfverfogden kom.
Man lät honom i de illa upplysta byggnaderna, fulla af svarta hål och
oroväckande genom sina villsamma salar och våningar, ta sig fram bäst han
kunde. Han gick uppför en mörk, halfförfallen trappa, kom ut på en liten
vacklande spång och passerade sedan igenom sorteringshuset, där det var
så kolmörkt, att han gick med händerna sträckta framför sig, för att inte
stöta sig mot något. Plötsligt hade ett par stora, gula ögon genomborrat
mörkret framför honom. Han befann sig under hisstornet i
mottagnings-salen vid själfva grufmynningen.
En gruffogde, fader Richomme, en stor karl, som såg ut som en hygglig
gendarm, med väldiga, grå mustascher, gick just förbi på väg till
kolemot-tagarens kontor.
»Här behöfs väl inte någon arbetare för hvad slags arbete som helst?»
frågade Etienne ännu en gång.
Richomme höll på att svara nej, men han åtrade sig och svarade som
de andra, i det han gick:
»Vänta på herr Dansaert, öfverfogden.»
Fyra lampor voro upphängda där, och reflektorerna, som kastade allt
ljuset öfver] schaktet, belyste klart järnräckena, häfstängerna och
led-skenornas plankor, mellan hvilka de båda burarna gledo. Allt det öfriga,
hela den stora salen, som liknade skeppet i en kyrka, låg i ett dunkel, som
fylldes af stora, sväfvande skuggor. Endast i lamprummet längst bort
flammade det, medan på kolemottagarens kontor en ömklig lampa lyste som
en liten stjärna, som höll på att slockna. Koluppfordringen hade nyss åter
börjat, det var en oafbruten åska mot gjut järnshällarna, och
grufvag-narna rullade utan uppehåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
