Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA DELEN.
I.
Familjen Grégoires egendom Piolaine låg två kilometer öster ut från
Montsou vid vägen till Joiselle. Det var en stor, fyrkantig, stillös byggnad,
uppförd i början af 1700-talet. Af de vidsträckta ägor, som först tillhörde
densamma, återstodo nu blott cirka tretti hektar, inhägnade af stenmurar
och lätta att sköta. I synnerhet talade man om fruktträdgården och
köksträdgården, som voro kända för sin frukt och sina grönsaker, de vackraste
i hela trakten. För öfrigt fanns det ingen park, men i stället en liten skog.
Den gamla lindallén, ett 300 meter långt löfhvalf, som räckte från grinden
fram till förstutrappan, var en af märkvärdigheterna på denna kala slätt,
där man kunde räkna de stora träd, som funnos mellan Marchiennes till
Beaugnies.
Denna morgon hade herr och fru Grégoire stigit upp klockan åtta.
Vanligtvis rörde de inte på sig förr än en timme senare, ty de sofvo mycket och
med passion; men stormen under natten hade oroat dem. Medan hennes
man gick ut för att genast se efter, om stormen hade gjort några skador, gick
fru Grégoire ned i köket i tofflor och morgonrock af ylle. Liten, fet och redan
femtiåtta år gammal, hade hon dock under sitt krithvita hår i behåll sitt
knubbiga och förvånade dockansikte.
»Mélanie», sade hon till köksan, »om du skulle nu på morgonen sätta
in kakan i ugnen, eftersom degen är färdig. Fröken stiger inte upp förr än
om en halftimme, och då får hon den till sin choklad... Det vore just en
öfverraskning!»
Köksan, en gammal, mager kvinna, som hade varit i deras tjänst i tretti
år, började att skratta.
»Ja, det är sant, det vore en utmärkt öfverraskning... Jag har eld i
spisen, så att ugnen är nog varm. Och så kan Honorine hjälpa mig lite.»
Honorine, en tjugu års flicka, som hade kommit dit som barn och blifvit
uppfostrad i huset, hade nu tjänst som husjungfru. Hela tjänstepersonalen
utgjordes af dessa bägge kvinnor och kusken, Francis, som hade de tyngre
arbetena sig ålagda. En trädgårdsmästare och dennes hustru sysslade med
grönsakerna, frukten, blommorna, hönsen och andra smådjur. Och som
allt gick patriarkaliskt, vänligt och förtroligt till, lefde hela denna lilla
värld i god sämja.
Fru Grégoire, som, medan hon ännu låg, hade funderat ut
öfverrask-ningen med kakan, stannade för att se, hur degen sattes in i ugnen. Köket
var mycket stort, och af den ytterliga snygghet, som rådde där, samt af
den arsenal af kastruller, redskap och krukor, hvaraf det var fullt, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
