Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett stigande haf af öl, bottnarna i änkan Désirs tunnor hade slagits in, ölet
kom bukarna att svälla och rann från alla håll och kanter, från näsa, från
ögon och annorstädes ifrån. I trängseln svällde man upp så, att alla hade en
axel eller ett knä, som trängde in i grannen, alla voro muntra och uppsluppna
öfver att så där känna de andras armbågar. Ett oaflåtligt skratt höll
munnarna öppna, klufna ända upp till öronen. Det var hett som i en ugn, man
blef som kokt, maii inrättade sig bekvämt, och huden skymtade fram,
förgylld i den tjocka tobaksröken, och den enda olägenheten var, att man blef
oroad, när en flicka då och då reste på sig, gick längst bort, i närheten af
pumpen, drog upp kjolarna och sedan kom tillbaka. Under girlanderna af
måladt papper kunde de dansande icke mera se hvarandra, så svettades de,
något som uppmuntrade slynglarna att stöta ihop och slå omkull
kärrskju-terskorna. Men när någon slinka ramlade omkull med en karl öfver sig,
öfverröstade kornetten deras fall med sin ursinniga låt, och fotternas
svängning rullade dem, liksom om hela ballokalen hade ramlat öfver dem.
I förbifarten underrättade någon Pierron, att hans dotter, Lydie, låg och
sof vid dörren tvärs öfver trottoaren. Hon hade druckit sin andel af den
stulna buteljen, hon var full, och Pierron måste bära henne hem, medan
Jeanlin och Bébert, som tålde mera, följde efter på afstånd och tyckte, att
det var mycket komiskt. Detta blef signal till uppbrott, familjerna
lämnade Bon-Joyeux; Maheus och Lavaques beslöto att gå hem till grufbyn.
En het vindpust steg upp från de mogna sädesfälten, säkert aflades
denna natt många barn. I spridd ordning kom man till grufbyn. Hvarken
Levaques eller Maheus åto kvällsmat med aptit, och de sistnämnda sofvo,
medan de gjorde slut på det kokta köttet från förmiddagen.
Etienne hade tagit med sig Chaval för att hos Rasseneur dricka
ytterligare en sej del öl.
»Det är jag med om!» sade Chaval, när kamraten hade för honom
förklarat planen om sparkassan. »Slå till! Du är en hederspojke.»
Ett börjande rus kom Etiennes ögon att låga. Han utropade:
»Ja, låt oss komma öfverens!... Ser du, för hvad jag finner vara rätt,
skulle jag kunna afstå från allt, både från glaset och flickorna. Det är bara
en enda sak, som gör mig varm om hjärtat; det är den tanken, att vi skola
göra rent hus bland brackorna.»
III.
Bortåt medlet af augusti slog Etienne sig ned hos Maheu, sedan Zacharie
såsom gift hade lyckats att af bolaget utverka sig ett ledigt hus i grufbyn åt
Philoméne och sina bägge barn. Under den första tiden kände sig den unge
mannen generad för Catherine. Det var ett förtroligt samlif i hvarje
ögonblick; han ersatte i allt den äldre brodern och delade säng med Jeanlin midt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
