Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musikestraden mot ett bord och tre stycken stolar i ett hörn, och bänkar
ordnade i rader på snedden fyllde salen.
»Förträffligt», förklarade Etienne.
»Och ni vet», sade änkan, att här ä* ni som hemma hos er. Gapa bäst
ni vill. Komma gendarmerna, så måste de först gå öfver min kropp, innan de
komma in.» »
Trots sin oro kunde Etienne inte låta bli att le, när han såg på henne,
så kolossal föreföll hon honom, med ett par bröst, af hvilka ensamt ett kräfde
en man för att omfamnas.
Till sin förvåning såg Etienne Rasseneur och Suvarin komma in, och
när änkan lämnade dem för sig själfva i den stora, tomma salen, utropade han:
»Kors, ä* ni redan här!»
Suvarin, som hade under natten arbetat i Voreux, enär maskinisterna icke
voro med i strejken, kom blott af nyfikenhet. Hvad Rasseneur angick,
hade han ett par dagar sett besvärad ut, hans feta, trinda ansikte hade
förlorat sitt beskedliga leende.
»Pluchart har inte kommit, jag är mycket orolig», sade Etienne.
Krögaren tittade åt annat håll, mumlade till svar mellan tänderna:
»Det förvånar mig inte, jag väntar honom inte mera.»
»Hur så?»
Rasseneur tog mod till sig, såg Etienne i ansiktet och yttrade oförskräckt:
»Jo, det är så, att jag också har skrifvit till honom, om du vill veta det;
och i mitt bref bad jag honom, att han inte skulle komma... Jag tycker, att
vi böra sköta våra affärer själfva utan att vända oss till utomstående.»
Alldeles utom sig och darrande af vrede, såg Etienne kamraten i ögat
och framstammade upprepadt:
»Och detta har du gjort! Detta har du gjort!»
»Ja, det har jag gjort. Och du vet ändå, att jag hyser förtroende till
Pluchart. Det är en förslagen och duktig karl, som man kan följa ... Men, ser
du, jag för min del gör en konst i era idéer. Politiken, regeringen, allt det där
gör jag en konst i . Hvad jag vill, det är att grufarbetaren skall bli bättre
behandlad. I tjugu år har jag arbetet i grufvan och jag har till den grad
svettats och våndats af elände och möda, att jag har svurit på att söka
åstadkomma lättnader för de stackars satar, som fortfarande lefva där nere; och
med era historier skall ni inte uträtta något, det inser jag mycket väl, utan
blott göra arbetarens lott ännu eländigare ... När han af hungern tvingas till
att åter gå ned i grufvan, skall bolaget ge honom påökning med käppslag,
liksom man kör in en förrymd hund i hundkoj an ... Det är just detta, jag vill
förhindra, ser du!
Han höjde rösten, sköt fram magen och stod där tvärsäker på sina tjocka
ben. Var det inte dumt att tro, att man kunde i ett tag förändra världen,
sätta arbetaren i arbetsgifvarens ställning, dela pengarna som man delar
ett äpple. Det behöfdes tusen och åter tusen år, för att detta kanske skulle
förverkligas. Om de då ville låta honom vara i fred för sina underverk. Det
klokaste sättet när man inte ville stå rakt på hufvudet, var att gå raka
vägen, kräfva möjliga reformer, kort sagdt att vid alla möjliga tillfällen förbättra
arbetarnes ställning. Han gick också i god för, att han, om han toge i tu
därmed, skulle förmå bolaget till bättre villkor, i stället att det — ja, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
