Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påståenden. Han hade endast kommit så långt, att han förfäktade, att det
först och främst gällde att bemäktiga sig styrelsen. Sedan finge man se.
»Men hvad har väl farit i dig? Hvarför öfvergår du till bourgeoisien?»
tortsatte han häftigt, när han åter kom och ställde sig framför krögaren. »Det
var du själf, som brukade säga: det måste braka löst!»
Rasseneur rodnade lätt.
»Ja, det har jag sagt. Och om det brakar löst, skall du få se, att jag inte
är räddare än någon annan ... Men jag vill inte vara med dem, som göra
knipan värre för att skaffa sig en ställning.»
Nu var det Etienne, som i sin tur rodnade. De båda männen, som nu
blif-vit bittra och elaka, skreko icke mera, gripna, som de voro, af rivalskapets
köld. Ty detta var i själf va verket hvad som dref systemen till deras
ytterlighet, hvarvid den ene kastades till revolutionär öfverdrift, och den andre
förmåddes till en spelad varsamhet och mot deras egen vilja förde dem längre
än de i själf va verket menade, nödtvungna af dessa roller, som de icke hade
själf va valt. Suvarin satt och hörde på, och i hans ansikte, som liknade en
blond flickas, lästes ett tyst förakt, det förkrossande föraktet hos en man,
som var beredd att obemärkt offra sitt lif utan att vinna martyrens
berömmelse.
»Det är väl för min räkning, du säger det där? frågade Etienne. »Är
du afundsjuk?»
»Afundsjuk — för hvad?» svarade Rasseneur. »Jag tar mig inte min af
någon storhet, jag söker inte bilda någon sektion i Montsou för att bli dess
sekreterare.»
Den andre ville afbryta honom, men han fortsatte:
»Var nu uppriktig! Du struntar i Internationalen, du bara brinner af
åtrå att stå i spetsen för oss, att få spela herre såsom korrespondent åt det
beryktade Nordiska förbundsrådet.»
Det blef tyst en stund. Skälfvande på målet svarade Etienne till sist:
»Det är bra ... Jag trodde inte, att jag hade något att förebrå mig.
Jag har alltid frågat dig till råds, ty jag visste, att du kämpat här långt före
mig. Men eftersom du inte kan lida någon bredvid dig, skall jag hädanefter
handla helt och hållet på egen hand ... Och då vill jag först och främst säga
dig, att sammankomsten skall äga rum, äfven om Pluchart inte kommer, och
att kamraterna trots dig skola ansluta sig.
»Åh, ansluta sig», mumlade krögaren, »det är inte gjordt ännu... Det
gäller, att få dem att betala afgifterna.»
»Ingalunda. Internationalen ger anstånd åt strejkande arbetare. Vi
få betala längre fram, och Internationalen skall genast komma till vår hjälp.»
Nu förifrade sig Rasseneur.
»Nå, vi få väl se... Jag kommer med på din sammankomst och jag
skall tala. Jag tänker inte låta dig förvrida hufvudena på våra vänner, jag
skall upplysa dem om deras verkliga intressen. Vi få väl se, hvilkenfde
komma att följa — mig, som de ha kändt i tretti år, eller dig, som på mindre
än ett år har vändt upp och ned på allting hos oss ... Nej, låt mig vara i fred!
Nu gäller det, hvilkendera af oss, som skall krossa den andre!»
Han gick ut och smällde igen dörren. Blomstergirlanderna i taket dar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
