Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket mera, som åtskilliga gyckelmakare, såsom Zacharie, Mouquet och andra,
hade infunnit sig bara för att drifva skoj; de frågade inte efter strejken, men
funno det trefligt att gå och göra ingenting. De hade slagit sig ned vid ett
bord, där de gjorde af med sina sista styfrar på en sejdel öl, medan de flinade
och hånade kamraterna, de trosvissa, som nog skulle få äta upp alla sina
dumheter.
Ännu en kvart förflöt, och man började bli otålig ute i salen. Helt
för-tviflad gjorde Etienne en beslutsam åtbörd och tänkte just gå in i salen, då
änkan Désir, som sträckte ut hufvudet i fönstret, utropade:
»Nej, se där kommer han, den där herrn!»
Det var verkligen Pluchart. Han kom åkande efter en flämtande häst.
Han hoppade ögonblickligen ur vagnen — liten, snutfager, med ett kantigt,
alldeles för stort hufvud, och med en välmående arbetares helgdagsdräkt
under syrtuten af svart kläde. På fem års tid hade han icke tagit ett tag
med filen och han putsade sig, framför allt kammade sig med största
noggrannhet, fåfäng öfver sina triumfer som talare; men han hade kvar en viss
stelhet i lederna, de af järnet bortnötta naglarna på hans stora händer växte
icke ut igen. Mycket verksam leddes han af sin ärelystnad, när han
oaflåt-ligt genomströfvade landsorten för att utbreda sina idéer.
»Ack, förlåt mig», sade han och kom alla frågor och förebråelser i förväg.
»I går morse föredrag i Preuilly, på kvällen möte i Valen^ay. I dag frukost i
Marchiennes med Sauvagnat... Omsider har jag kunnat sätta mig upp i
vagnen. Jag är förbi, ni hör, hur svårt jag har att tala. Men det gör
ingenting, jag talar i alla fall.»
Han skulle just stiga in i salen, när han hejdade sig.
»För tusan! Jag glömde korten! Det hade just varit snyggt.»
Och han gick tillbaka till vagnen, som körsvennen höll på att sätta in,
och tog ur vagnslådan fram ett litet skrin af svart trä, hvilket han tog under
armen.
Strålande, belåten, följde Etienne honom hack i häl, medan Rasseneur,
helt generad, inte vågade räcka honom handen. Men Pluchart tryckte redan
hans hand och yttrade bara som hastigast ett ord om brefvet: det var då en
lustig idé! Hvarför skulle man inte hålla den här sammankomsten? Man
skulle alltid hålla sammankomster, när man kunde. Änkan Désir bjöd
honom att ta sig något till lifs, men han afböjde. Det var onödigt! Han talade
utan att dricka något. Men han hade brådtom, ty han tänkte att på kvällen
hinna till Joiselle för att träffa aftal med Legonjeux. De gingo alla på en
gång in i salen. Maheu och Levaque, som hade blifvit försenade, följde efter
herrarna. Och dörren stängdes i lås, för att man skulle vara alldeles i fred,
hvilket gaf spektakelmakarna anledning att flina ännu värre, sedan Zacharie
sagt högljudt till Mouquet, att de kanske tänkte föda ett barn därinne alla
tillsammans.
Ett hundratal grufarbetare sutto där på bänkarna och väntade i salens
kvafva luft, där de varma dofterna efter senaste bal stego upp från golfvet.
Öfverallt hördes små hviskningar, hufvudena vände sig om, medan de sist
ankomna satte sig på de lediga platserna. Man såg på den där främmande
herm från Lille, hvilkens svarta syrtut framkallade känslor af förvåning och
misstämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
