Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde icke, han slogs just nu, han sökte att sparka in refbenen på en kamrat
för att komma före honom. Och hon tumlade öfver ända och man trampade
på henne. Det återstod blott fem stegar att klättra uppför, man hade hållit på
nästan en timme. Nästan medvetslös, som hon varit, fick hon aldrig klart
veta, hur hon hade kommit upp i dagen, buren på axlar, hållen uppe genom
stegschaktets trånghet. Med ens befann hon sig i ett bländande solljus
midt i en tjutande hop, som hvisslade och skränade åt henne.
III.
Allt ifrån morgonen, innan dagen grydde, hade en sorlande rörelse satt
lif i grufbyn, detta sorl och denna rörelse, som vid denna timme svällde ut
öfver vägarna och öfver hela fältet. Men man hade icke kunna bryta upp
så, som aftaladt var, ty det spred sig en underrättelse, att dragoner och
gendarmer patrullerade på slätten. Det berättades, att de hade under natten
kommit från Douai; man beskyllde Rasseneur för att ha sålt sina kamrater
genom att varsko herr Hennebeau; en kärrskjuterska till och med svor på,
att hon hade sett betjänten gå med telegrammet till telegrafstationen.
Gruf-arbetarne knöto näfvarna och kikade efter soldaterna bakom sina persienner
i gryningens matta dager.
Bortåt klockan half åtta, när solen gick upp, började ett annat rykte
cirkulera, hvilket lugnade de otåliga. Det var falskt alarm, en vanlig
militärrond, sådan som generalen efter strejkens början på prefektens begäran
understundom anbefallde. De strejkande svuro ve och förbannelse öfver
denne ämbetsman, som de förebrådde ha lurat dem genom löfte om en
försonlig medling, som inskränkte sig till att hvar åttonde dag låta trupper
tåga fram genom Montsou för att hålla dem i respekt. Och när dragoner och
gendarmer helt lugnt drogo sig tillbaka till Marchiennes efter att ha inskränkt
sig till att bedöfva grufbyarna med hästarnas tramp mot den hårda marken,
gjorde gruf arbetarne sig lustiga öfver denna menlösa prefekt och hans
soldater, som gåfvo sig i väg, just när det skulle börja att bli lif i spelet.
Till klockan nio förhöllo de sig helt lugnt och fredligt utanför sina
bostäder, medan de med ögonen följde de sista gendarmernas beskedliga
ryggar bort på vägen. Herrskapen i Montsou sofvo ännu i sina stora sängar
med hufvudet begrafdt i dunkuddarna. Vid direktörsbostället hade man
nyss sett fru Hennebeau åka bort, förmodligen lämnande herr Hennebeau
vid sitt arbete, ty huset, tillbommadt och tyst, tycktes utdödt. Ingen grufva
hade något militärskydd; här rådde den olycksbringande bristen på
förutseende i farans stund, den vid katastrofer vanliga dumheten, med alla fel,
som en styrelse kan begå, så snart det kräfves, att förstå sakförhållandena.
Klockan slog nio, när grufarbetarna omsider gåfvo sig i väg till Vandame
till det föregående kväll i skogen aftalade mötet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
