Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varo, sitta med armarna i kors och vänta på saker, som kanske skulle inträfia
om tusen år; och för resten hade han personliga skäl, som bestämde honom.
Skälfvande hade Suvarin hört på honom. Han fattade honom vid ena
axeln och körde honom tillbaka åt grufbyn till:
»Gå hem till dig, hör du, jag vill det!»
När Catherine hade närmat sig, kände han igen henne också. Etienne
gjorde invändningar och förklarade, att han inte tillät någon att mästra,
hvad han gjorde. Och Suvarins ögon gingo från flickan till kamraten, medan
han nu drog sig bakåt ett steg med en åtbörd som om han nu inte alls brydde
sig om saken. När det fanns en kvinna i en mans hjärta, då var det förbi
med mannen — han kunde dö? Han sade bara:
»Gå!»
Förlägen, stod Etienne kvar och sökte efter något vänligt ord, för att
de inte skulle skiljas på detta sätt.
»Du ämnar således fortfarande att ge dig i väg?»
»Ja.»
»Nå, så räck mig din hand, gamle gosse! Lycklig resa och inte något
groll!»
Den andre räckte honom en iskall hand. Hvarken vän eller hustru.
»Farväl, och nu på fullt allvar.»
»Ja, farväl!»
Suvarin stod orörlig kvar i mörkret och följde med blicken Etienne
och Catherine, som gingo in i Voreux.
III.
Klockan fyrabörjadenedstigningenigrufvan. Dansaert,som i egen person
hade slagit sig ned i kontrollantens kontor i lamphuset, antecknade hvarje
arbetare, som anmälde sig och lät ge honom en lampa. Han tog emot alla
utan någon anmärkning, enligt hvad som utlofvats i anslagen. Men när han vid
luckan fick se Etienne och Catherine, ryckte han till, blossande röd, och
öppnade munnen för att vägra inskrifning; men så nöjde han sig med att
triumferande yttra med spefull min: Åhå, den starkaste bland de starka var
således öfvervunnen? Bolaget var således bra att ha, eftersom Montsous
fruktansvärde omstörtare själf kom tillbaka för att be om bröd. Etienne
tog tyst sin lampa och gick med vagnskjuterskan upp till schaktet.
Där, i mottagningssalen, var det Catherine fruktade för stygga ord af
kamraterna. Genast vid inträdet kände hon igen Chaval, som stod bland
ett tjog grufarbetare och väntade att en hissbur skulle bli ledig. Ursinnig
gick han fram emot henne, då åsynen af Etienne hejdade honom. Då
låtsade han hångrina med förolämpande axelryckningar. Mycket bra! Han
struntade i det, när den andre hade intagit hans ännu alldeles varma plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
