Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gä heta duster mot Cherokee-indianerna, livilka endast med
största svårighet och efter flera blodiga krig kunde förmås att
tillåta hvita kolonister fatta fast fot inom sitt område, men
slutligen tvingades att draga sig tillbaka till trakterna sydväst om
Balsam-bärgen. Storre delen af de kvarlefvande sålde år 1835
sitt land och flyttade väster ut, till trakterna västerom
Missis-sippi-floden, men ett par tusental Cherokees kvarblefvo i North
Carolina, där ännu ett rätt betydande antal af dem existerar.
År 1623 undersöktes en del af North Carolina af Povey från
Virginia, och under resten af sextonhundratalet slogo sig sedan
olika grupper af nybyggare ned i olika trakter af området,
hvil-ket till en början egdes och styrdes af åtta engelska
,,lord-pro-prietors“ såsom länspliktiga till engelska kronan. Dessa gåfvo
sin samfälda besittning en frisinnad författning, livilken bland
annat tillförsäkrade koloniens innevånare fullständig
religionsfrihet, en bestämning, hvilken i ingen ringa grad bidrog till att
locka invandrare till området. I de angränsande kolonierna rådde
nämligen på den tiden ännu ingen religionsfrihet, och därför
förenade sig många af dessas innevånare med de européer, hvilka
i nya världen sökte rätt att fritt utöfva sina olika religionsbruk.
North Carolina erhöll sålunda från första början en rätt blandad
befolkning, hvilken likvisst besjälades af samma anda af kärlek
till frihet och oberoende och därför ständigt med samma energi
motsatte sig alt förtryck från Englands sida.
North Carolina var en af de första bland kolonierna, som
gjorde öppet motstånd mot de engelska kolonialmyndigheterna,
och under hela revolutionskrigets fortgång kämpade denna stats
innevånare med lika mycken tapperhet som förbitring mot de
engelska arméerna, hvilka tillfogades mera än ett blodigt
nederlag af männen från North Carolina och Tennessee, där många af
dem grundat nybyggen. År 1780 t. ex. slogo sex regimenten af
dessa skogs- och gränsbor den engelska armén under Ferguson,
hvilken lika mycket som den engelska öfverbefälhafvaren, lord
Commallis, kände sig öfverraskad och nedslagen af ett nederlag,
tillfogadt dem af fiender, hvilkas hemvist i bärgen och skogarna
engelsmännen icke kände ens till namnen. Den berömda
amerikanska historikern Bancroft påstår till och med, att den
energiska krigföringen i North Carolina i högst väsentlig mån bidrog
till den lyckliga utgången af oafhängighetskampen, något
hvar-öfver statens innevånare i dag som är med alt skäl känna sig
stolta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
