Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRÅN URSKOGEN - Ett dynamit-attentat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl inte vara så nogräknad. Hvad göra vi
dessutom med honom, om vi taga fast honom.
Skjutas borde han! slutade Taivalmaa med
lugn blodtörstighet.
— Vi ska inte bry oss om skinnet, innan
vi ha björnen. Kalla nu på förman Parviain
till fjärde man, afklippte jag vidare diskus-
sion.
Förmannen infann sig oförtöfvadt, upply-
stes om hvad som var på färde och fick sig
anförtrodt ett af spåren, medan tysken begaf
sig till det andra och jag åtog mig det tredje,
det, som ledde nära förbi den misstänkta ste-
nen. Den anhöll Taivalmaa att få på sin lott,
nästan som om han ansett det vara sin rätt.
— Men var försiktig, varnade jag. — Om
han redan hunnit få tag på sin dynamit, kan
det lätt bli obehagligt.
— Strunt! sade ordningsmannen föraktligt.
Så mörkt som det är, kan han inte se att ka-
sta. Och inte är man nu väl rädd för en
polack häller!
Det var värkligen så beckmörkt, att endast
gammal bekantskap med terrängen gjorde det
möjligt för oss att finna våra poster, till hvilka
vi smögo oss så tyst omständigheterna med-
gåfvo. Vi kunde icke ens se den stora stenen,
men Taivalmaa, som noga visste hvar den låg,
lämnade mig, då vi passerade förbi, och några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
