Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HURU JAG BLEF BEKANT MED ÖFVERSTE BECKRIDGE - När Erik Käykkä sprängde banken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Noga taget hade jag väl icke gissat att
han var Erik Käykkä, men det lämnade jag
därhän och sade honom blott att det vanligen
gick ganska lätt för sig att känna igen lands-
män.
I detsamma kommo vi emellertid fram till
bäcken och fingo för mycket att göra med våra
hästar för att kunna fortsätta samtalet. Men
sedan de blifvit vattnade och tjudrade för
natten och vi tagit fram våra matförråd för
att också förfriska oss själfva blef han igen
helt språksam.
Hans far hade redan för sex år sedan
låtit honom komma öfver till Amerika, då
modren dött och han blifvit ensam på torpet
i Alavo. Sedan dess hade han bott i en liten
stad i sydliga Colorado, där fadren arbetat i
en kolgrufva. Men själf hade han fått tjänst
på en ranch — boskapsfarm — hade lärt sig
rida och blifvit cowboy. För ett par månader
sedan hade fadren blifvit så illa skadad i ett
grufras, att han dött tre veckor senare, och
då hade Erik sålt det lilla de egde och börjat
fundera på att skaffa sig egen jord, för att
bli farmare. Texas-agenten hade kommit in-
nan han ännu hunnit besluta sig och nu var
han på väg dit ned för att se sig omkring.
Honom var det likgiltigt hvar han slog sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
