Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - Nybyggar-lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ute i settlementet kunde bli en så fin dam
som trots någon. Men sedan han lagt råd
med sin hjälpreda i kvistiga fall, den världs-
erfarne Kalle Lehtinen, beslöt han att låta
henne resa, särdeles då också lärarinnan an-
såg det bäst för flickan.
Men själf förde han henne icke till Boston,
dit det blifvit beslutet att hon skulle skickas.
— Inte duger jag till någonting på en
sådan resa, förklarade han. — Jag vet ingen-
ting om sådana saker och kan ju knappast
tala med annat folk än våra egna. — Kunde
inte vår lärarinna föra henne till skolan?
Denna hade alls ingenting emot en lusttur
österut under ferien, utan åtog sig genast upp-
draget. Så snart skolan stängt sina dörrar
reste de, lärarinnan försedd med öppen full-
makt att utrusta Katie på det bästa samt med
rundliga medel för allt de möjligen kunde
behöfva.
Katie var visst något betryckt de par sista
dagarna och grät en smula, då det kom till
afskedet, men var dock för mycket upptagen
af tankarna på allt det hon skulle få se för
att taga det synnerligt svårt.
David grät väl icke, det låg inte i hans
natur. Men han erfor en underlig förnimmelse
af något tjockt i strupen, något han icke kunde
svälja ned, så att hans röst ljöd hes då han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
