Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - David Anttilas öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det betyder ju inte mycket om han
annars duger. Nog kan man ju lefva på den
här gården.
Så sutto de båda tysta en stund, tills det
blef for tryckande för Lehtinen.
— Kommer du inte öfver till oss? frågade
han. — Min hustru är nog också nyfiken att
få höra om brefvet.
— Inte nu. Här är ju en hel hop att
tänka på.
Och sedan Lehtinen gått, satt David länge
och väl kvar på samma plats och i samma
ställning, seende in i elden utan att ens röka.
Senare på aftonen kom han dock till klarhet
och vandrade öfver till Lehtinen, som ännu
var i rörelse.
— I morgon måste du hjälpa mig med
allt jag har att göra, började han, utan att
ens hälsa. — Jag ämnar mig härifrån och
vill ställa allting i ordning.
— Hvart ämnar du resa?
— Vet inte så noga — någonstans västerut
och se mig omkring.
— Och gården? livad blir det af den?
— Inte duger det ju att vara två hus-
bönder på ett ställe. Och så har jag tänkt
att jag aldrig skulle orkat få den gården, om
det ej varit för flickan. För hennes skull var
det ju ni alla hjälpte till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
