Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - David Anttilas öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Då blir du väl här i natt?
— Jag hade tänkt gå nu, åt järnvägen
till. Då kan jag hinna fram till tåget i
morgon afton.
Då de kommo ut i farstun, sågo de honom
hänga öfver axeln en hoprullad filt med ett
par stöflar, bundna utanpå.
— Farväl nu och tack för alla de här
åren, sade han då han skakade hand med dem.
Ingendera af dem hade ett ord till svar.
Men då de sågo honom försvinna i mörkret,
började m:rs Lehtinen snyfta så häftigt att
hennes man försökte trösta henne.
— Gråt inte, sade han — gråt inte! —
Fast nog är den karlen värd att grå — — —
Där afbröt han sig och skyndade bort, in
i huset.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
