Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I societeten. En Helsingfors-berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans arbetare, som nyss dött, vore villig att
lämna sitt barn ifrån sig och i så fall själf
hämta det hit. Det är mera än de flesta ville
göra bara för att skaffa en liten stackare
ett hem! —
Öfverstlöjtnant Sölverblaad smålog en smula
skeptiskt, men ingeniören skyndade sig
försäkra att han ingalunda betviflade den
omdiskuterade löjtnantens godhjärtenhet, likasom
han i själf va värket inte kunde bevisa något
mot honom utan endast upprepat en del
allmänt gängse och lika allmänt trodda rykten.
— Det är just sådana man inte bör tro
och inte häller bör låta gå vidare! sade
statsrådet tillrättavisande. Och ingeniören rodnade,
men svarade ingenting, ty värden hade just
brutit en kortpacke och uppmanade sina gäster
att draga kort för whist’en.
Ett par timmar senare anlände löjtnanten.
Han ville inte störa de spelande genom den
nödvändiga presentationen och anhöll därför
att få uppvakta värdinnan, hvars oro öfver
att supén måste vänta tills whisfen var slut
han så väl förstod skingra, att hon inte oftare
än hvar femte minut kastade en otålig blick
mot den halföppna dörren till sin mans rum,
där de spelande skymtade fram ur ett ljust
blågrått moln af tobaksrök. Och då han
meddelade att en af hans äldre kontorister hämtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
