Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I societeten. En Helsingfors-berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ett glas kall punsch inne i
öfverforstmä-starens ram, tillät han sig på långt när så
mycken förtrolighet som statsrådet och
öfverst-löjtnanten. Men han förstod i stället att skratta
åt den förres mera eller mindre matta skämt
och åt den senares mera mustiga än nya
anekdoter på ett sätt, som kom dem att då de
tillsamman vandrade hemåt, enas om att
löjtnant Kraus var en ovanligt hygglig karl.
Till och med ingeniören anmärkte till sitt
tillfälliga sällskap på hemvägen: »vete f—n
hvad man skall tänka! kr hälften af det jag
hört om karlen sanning, så borde han sprita
dref för kronan, men det har man svårt att
tro, då man ser honom». —
— Tro ingenting! uppmanade hans
åhörare, en halfgammal »ung man i värken», som
lefvat med i societeten tillräckligt länge för
att betrakta saker och ting med ofta nog
en smula cynisk skepticism. — Om karlen
har pengar, för hvilkas åtkomst han inte kan
lagföras, och därtill besitter förstånd nog att
inte visa sig brackaktig, så blir han snart ett
lejon. Det är inte godt om ungkarlar här i
landet, som ega en miljon eller så innan de
hunnit stort öfver fyratio. —
Löjtnant Kraus hade lyckats skäligen väl
i sin debyt, det var klart. Nu berodde det på
ingen annan så mycket som på honom själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
